Jag har flyttat min blogg. Det fanns flera anledningar till det, men ingen av dem handlade om missnöje. Jag har varit jättenöjd med Pedagogbloggar, men av praktiska skäl är det enklare för mig att flytta.

Mina horisonter siktas numera på http://fransandrashorisont.blogspot.com/

Tack för den här tiden, pedagogbloggar!

Jag tror att jag gått och blivit lite höstkär…i ett multinationellt jätteföretag! Säga vad man vill om Google, men de förstår sin samtid och presenterar produkter som är användarvänliga och anpassningsbara. För det första så gillar jag deras nya webläsare, Google Chrome, skarpt. Enkelt, avskalat och snyggt. Inte en massa tjafs som stör. Dessutom är den snabb. Gillar framförallt att när jag öppnar en ny flik så frågar den vilken websida jag vill öppna. “Är någon av dessa, dina 9 vanligaste?”

Men framförallt är det Google Sites jag gått och kärat ner mig i. En myriad av applikationer som man själv kombinerar till en snygg sida. Här finns t.ex. möjligheten att skapa aktiva samarbetsytor i wikiformat, för klasser/arbetslag/fortbildningar m.m. Du kan lägga till kalendrar, chatt, textrutor, nyheter, posta direkt till bloggen (om du har Googlekonto vill säga), bygga undersidor…listan är hur lång som helst. Och det bästa av allt – det är såååå lätt.

Har byggt en arbetsyta för årets omgång av e-smart. Möjligen låter jag er får en sneak peak lite senare i höst.

Måste göra lite reklam för en av mina absoluta favoritsajter för NO; Ett myller av liv.  

En fantastisk kunskapsbank för studier och virtuella upplevelser av vår svenska flora och fauna. Ett myller av bilder, texter, animeringar, spel och filmer möter besökaren. Allt är logiskt presenterat i sex underkategorier, pedagogiskt presenterade med hjälp av pusselbitar. Bara det. Vilken symbol hade på ett bättre sätt förklarat sambanden mellan våra naturtyper?

Ett klick bort har man sedan allt man egentligen behöver veta om svensk natur. Artkunskap, ekologi och biologisk mångfald. Här finns t.o.m. färdiga elevuppgifter och lärarhandledningar!

Vi har 2008 tre biologivetenskaper; den gröna, den vita och den digitala. Motsägelsefullt, men samtidigt helt logiskt.Vi kan läsa en text om torskbeståndet i Östersjön och sedan se en film om det vi just läst. Eller få upplevelser av en natutrtyp man annars bara är hänvisad till böcker för att studera. Svårt att gå ut och studera fjällbjörken om skolan ligger i Landskrona…

Grymt. Jag älskar det. Eleverna älskar det. Tänk om detta funnits när jag gick på mellanstadiet.

Bakom projektet ligger WWF, Uppsala universitet, Centrum för biologisk mångfald, Sveriges lantbruksuniversitet och Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik.

Hatten av för dem.

Nu länkas min blogg också från mitt(?) huvud på e-utvecklarnas sida.  Titta in där och kika på vår nya, blå, layout.

Jag har förmånen att få arbeta i en klass där alla elever utrustats med en egen laptop, vilket känns otroligt utmanande och spännande. Vi hade datorutdelning i min klass i måndags och många glada barnansikten gjorde plötsligt min höst mycket ljusare. De visste faktiskt inte vad som skulle ske, bara att det var någon slags överraskning. Gisssningarna var många:

-”Vi ska se film!”

-”Vi ska åka till Skansen!”

Fast datorerna toppade deras gissningar liiiiiitegrann. Jublet steg mot taket! Vi har under veckan bekantat oss med det nya arbetsredskapet. Vi har bl.a. startat en wiki, “lekt” med Seterra, Google Earth och andra program vi laddat upp med. Eleverna har också satt klistermärken på locket för att göra datorn till sin egen. Allt från söta hundar till rockbandsloggor pryder nu locken på fyrornas sprillans nya burkar.

Jag har också blivit intervjuad (Fortfarande lika overkligt varje gång någon hör av sig…). Den här gången var det till kvalitetsbilagan som går ut med lokaltidningen i oktober.

I går fick jag också möjligheten att försöka IT-inspirera lärare på Igelboda skola i Saltsjöbaden som arbetar 1-1 i år 6. Säkert blev någon provocerad, men jag hoppas att jag lyckades inspirera någon också… Det var i alla fall väldigt roligt!

I morgon ska undertecknad ut i regnet på friluftsdag. Ombyte förnöjer! Det är viktigt för att förhindra “fyrkantiga ögon och datakoma” som en av mina elever så riktigt konstaterade i veckan.

*loggar ut*

E-smarts nya paroll! Nu är det snart dags för e-utbildning igen.

Hoppas inte John Dewey misstycker att vi lånar hans ord.

Skolutveckling komprimerat till 14 ord.

Tärningen är kastad, nu kör vi!

Skolan har startat och därmed ett antal nya utmaningar för min egen del. Jag ska i år försöka dela på mig. Halva jag ska vara med mina fyror i skolan och den andra halvan ska jobba med Nackas e-utvecklare. Samtidigt kommer mina båda halvor att hjälpa varandra. Låter det kluvet? Inte då!

Nya elever, en till en-projekt i min klass, ny skolportal i Nacka, kursledare på e-smart, Servicepoolen… Jag kommer säkerligen att ha en del att skriva om i höst.

Som grädde på moset slår man i Nacka samtidigt upp skolportarna till landets mest innovativa gymnasium; YBC (Young Business Creaties) i Sickla.

 Förväntan. Iver. Nyfikenhet. Vilja. Ödmjukhet.

Kul ska det bli!

Återkommer…

Under hösten kommer de Nackaskolor som ännu inte börjat använda Office 2007 att uppgradera. Undrar du var dina favoritkommandon tog vägen? Microsoft bjussar på lite vägledning i förvirringen.

• PowerPoint 2007
• Word 2007
• Excel 2007
• Sammanfattande sida med kurser, introduktioner, tips & trix 

Lycka till!

Jag tar det lugnt. Jag har gått så djupt in i sommaren nu att den där långt-borta-från-jobbet-känslan har infunnit sig. Ni vet den som säger; “Vem lurar jag egentligen?” ”Tids nog kommer de på att jag är en bluff.” Om jag har tur dröjer det länge. Säg det inte till någon. 

I alla fall. Jag skriver en del. När jag inte skriver på papper eller tangentbord så pågår det ofta bakom pannan. Jag funderar, formulerar sammanhang, kombinerar vackra ord. Gillar ord. Det sköna med sådant “skrivande” är att det är flyktigt. Den så kallade texten finns bara hos mig.  

Ibland behöver man få sina ord på pränt och då skriver man oftast i nåt slags ordbehandlingsprogram. Har en ny favorit här, en indievariant på ordbehandling som heter Dark Room. Här är det bara du och texten, inga lister med tusen funktioner och visuella intryck som stör. Du skriver på en svart bakgrund. Texten sparas som .txt-fil. Vill du redigera texten kan du alltid kopiera in den i andra program efteråt.

Känslan är back to basics. Skrivmaskin. Jag gillar det.

Somrar vidare mot Italien. Ciao!

Har funderat på detta att unga människor kan, och vill, göra många saker samtidigt. Läxor samtidigt som Grey’s Anatomy. MSN samtidigt som Youtube, WoW och PA. Vi ser fenomenet överallt nu och handlar inte bara om teknik. Att bara “göra en sak i taget” är passé. Man blir frånåkt rätt snabbt om man inte tillämpar Simultankapacitet 2.0… Förr var det okej att vara lagom och ingen funderade över varför det såg Svenssonaktigt ut i vardagsrummet eller varför man inte hade koll på de senaste matlagningstrenderna hos Leila, Jamie och Tina. Nu bör man ska ha lite koll på allt. Vara trendallmänbildad.  

• “Journalister” blir varumärken. Den mest namnkunniga journalisten är nödvändigtvis inte den skickligaste, utan den som klarar att bygga sitt eget märke. Se på Sofie Fahrman, Ebba von Sydow, Linda Skugge m.fl. Den sistnämnda har verkligen fattat galoppen. Gav ut bloggen i bokform, provocerar för att väcka debatt, ger ut böcker på vulkan.se och wikipedia m.m. Blondinbella kvalar väl inte direkt in som journalist direkt (enligt dagens definition iaf), men har fattat hur man tjänar pengar på att försköna sitt liv i en glittrig blogg.
• F.d. justitieministrar skriver sommardeckare(!) och partiledare föreläser om hjärtefrågor och driver konsultföretag.
• Mobila kontor. Genom tekniken förväntas man vara nåbar 24/7. Man skaffar sig beroenden. “- Jag ska bara kolla mailen snabbt. “Se bara på förra veckans nyhet att allt fler svenskar jobbar på semesten. Samband, anyone?
• Lärare sitter på många stolar och är inte bara i klassrummet längre. (”-Undervisning, vad är det…?”)

(Språk om språk, en liten parentes här nedan)

Lyssnade på Språk på P1 i bilen häromdagen och log för mig själv. Ett i många avseenden kalasbra program. Oftast. Nu senast blev det dock lite märkligt. Medelålders, välutbildade människor diskuterade ungdomars språk. Ord som stavas annorlunda än tidigare, förkortningar, chatt och e-språk. Det blir lite löjeväckande när “digitala invandrare”, lite kvasiintellektuellt, sitter och bollar varför det lilla menlösa ordet “ju” allt oftare stavas “juh” på nätet och vad som har lett dit. “Vilka regler har ställt till det så?” “Kan ungdomar inte stava längre?” Jo, det kan de. De väljer bara att inte göra det. Det ligger i ungdomars natur att testa gränser, leka med konventioner och göra om. Think outside the box. Hade de inte lekt med språket, skulle vi fortfarande prata som Karl XII. Lek är utvecklande! Tack vare leken går samhället, och språket, framåt.

Vilka utvecklar samhället? De som multitaskar utan att bli stresade av det. Våra digitalt infödda.

lr hur? LOL!